Gör Roaccutan mig deprimerad?
Vet inte riktigt hur jag ska göra. Kan ju inte lika gärna säga till min läkare att jag känner mig deppig. Då kommer jag inte få äta roaccutan längre. (Det vore världens undergång.)
Det är bara att hålla tummarna att jag ska bli mig själv snart.
Idag går jag inte till skolan. Skulle egentligen ha redovisat ensam inför klassen. Jag tycker att det är jobbigt att redovisa i vanliga fall. Men nu när jag röd och finnig i hela ansiktet känns det jobbigare. OH att aknen ska gå ut över mina betyg! Det sjuka är att jag har haft akne i flera flera år.. då har jag klarat av att leva som vanligt. Men nu när jag vet att det kommer bli bra snart, känns det som att jag inte kan leva förän all akne är borta.
Jag blir förvirrad av mina egna tankar så jag förväntar mig inte att någon ska förstå detta.
Jag gjorde en stor tabbe imorse. Jag började klämma på en finne. Och har jag väl klämt en finne kan jag inte sluta. Jag blir som hypnotiserad och börjar klämma runt i hela ansiktet. När jag väl slutar ser jag ut som en jävla tomat i ansiktet.. Tusen gånger värre än innan. Blir så trött på mig själv.
Förstår om du vill vara anonym, och det kommer du att fortsätta att vara. Låna en mailadress om du inte litar på mig. Tror du kommer tycka det är skönt att prata med någon. Du har min mailadress sen tidigare.
Jag vill inte på något vis bagatellisera dina känslor, men om någon läser detta inför ett besök hos dermatolog så får man nog se till det faktum att du är 17 år. Det är en jobbig ålder, med starka preparat eller inte. Själv fick jag inte Roaccutan förrän jag var 23, då hudläkaren tillslut kunde vara säker på att det inte längre handlade om tonårsacne. Han ville inte behandla mig med så starka medel ifall nu acnen ändå skulle läka ut av sig själv med åren. Kanske har du haft både tur och otur med din läkare som skrev ut roa till dig under puberteten. Jag är runt min 50:e dag in i behandling med Roaccutan, 4 tabletter om dagen á 20mg och mår mycket mycket bättre psykiskt idag än jag gjorde innan behandlingen. Troligtvis enbart på grund av att jag känner mig vacker.
Jag måste bara säga...att när jag läser detta är det som om jag läser mina egna tankar. Jag är 15 år och har i hela mitt liv haft jättebra hy, aldrig behövt otoa mig för det. men sommaren då jag fyllde 15(den här sommaren) fick jag en massa prickar i ansiktet, eller ja i pannan, lite konstigt att jag bara fick där, och ingen annanstans...men iaf, tänkte väl att det skulle gå över snart...men det har det fan inte gjort! Jag är så sjukt less på min hy, jag hatar den! varflör kan inte jag få ha lite tur så att det försvinner. det här låter säkert löjligt, men just nu känns det som att om bara min hy blev bra, skulle allt kännas MYCKET bättre. åh, jag HATAR detta. jag känner mig så otroligt ful såhär...usch! äter ngt jag fått av läkare...hjälper la sådär, måsyte bara hålla min jäkla händer borta från ansiktet....men kämpa på, det ska jag!
svara gärna :)
Det går inte säga att jag vet hur du känner. Ingen kan egentligen säga så, för ingen annan är du. Jag håller på med roaccutan behandling idag. Har lidit av akne i hela tonåren och testat ALLT. Det börjar bli bättre men det är absolut inte bra. Att jag kommit så långt på min högskoleutbildning som jag gjort kan jag inte förstå, har brutit ihop så många gånger och vägrat visa mig ute. Jag hoppas jag kan ge dig en gnista, en gnista att fortsätta kämpa. Min hy börja bli bättre nu; använder bara ett milt rengöringsskum (kväll), ansiktskräm (morg/kväll) och punktbehandla dem finnar som dyker upp och det absolut bästa tipset. INTE RÖRA. Hör gärna av dig om du vill. Stor Jul KRAM till dig.
