Vecka: 12 Dag: 83
Hejsan! Tänkte bara uppdatera lite och berätta hur det går för mig.
Allt flyter på. Jag får fortfarande finnar men som sagt inte alls lika mycket som förut. Jag tänkte på det imorse när jag sminkade mig. För några veckor sen var hakan mitt värsta område. Den var helt tok inflamerad med vita bölder överallt. Just nu har jag faktiskt inte en enda finne där, eller förresten en.
Problemet är att medans huden sakta förbättras höjs mina krav. Förut tänkte jag att bara finnarna försvinner, ärren struntar jag i. Men nu stör jag mig på ärren. Dom försvinner ju inte alls när jag sminkar mig.
Så tankegångarna ändras en hel del.
När jag började äta Roaccutan var jag helt bombsäker på att jag skulle ha perfekt hy till höstlovet. Inte förän nu har jag förstått hur naivt det var av mig att tro något sådant. Om några dagar börjar höstlovet, och här sitter jag finnig och ärrig. Det kommer nog dröja ett tag innan den där perfekta hyn pryder mitt ansikte. (Hur ont den än gör att inse det)
Jag kommer ihåg första gången jag var hos min hudläkare och fick Roaccutan utskrivet. Då frågade jag henne om min hud skulle vara förbättrad tills skolan började, en månad framåt. Då sa hon att det var mycket möjligt. EN MÅNAD. När jag började skolan var min hy sämre och finnigare än den varit under hela mitt liv i princip.
Visst man kan titta bak på den tiden som varit hittils. Tappat hår, smärta i ryggen, narriga läpppar, finnarna, rödheten i ansiktet... ja allt, utan någon större förbättring. Inget har varit kul. Mitt liv har inte varit på topp direkt. Men det är endå så värt det. Det är värt det för att jag kommer bli bra i ansiktet, förr eller senare.
Sen är jag världens mest envisa person, jag tänker inte låta de här bölderna styra mitt liv!
Jag längtar tills den dagen då mitt inlägg här i bloggen börjar såhär:
"Min hy är så himla fin nu. Har inte haft en finne på snart en månad. Ärren börjar blekna och jag behöver inte ens bära smink längre! LYCKA"
LÄNGTAR!
Allt flyter på. Jag får fortfarande finnar men som sagt inte alls lika mycket som förut. Jag tänkte på det imorse när jag sminkade mig. För några veckor sen var hakan mitt värsta område. Den var helt tok inflamerad med vita bölder överallt. Just nu har jag faktiskt inte en enda finne där, eller förresten en.
Problemet är att medans huden sakta förbättras höjs mina krav. Förut tänkte jag att bara finnarna försvinner, ärren struntar jag i. Men nu stör jag mig på ärren. Dom försvinner ju inte alls när jag sminkar mig.
Så tankegångarna ändras en hel del.
När jag började äta Roaccutan var jag helt bombsäker på att jag skulle ha perfekt hy till höstlovet. Inte förän nu har jag förstått hur naivt det var av mig att tro något sådant. Om några dagar börjar höstlovet, och här sitter jag finnig och ärrig. Det kommer nog dröja ett tag innan den där perfekta hyn pryder mitt ansikte. (Hur ont den än gör att inse det)
Jag kommer ihåg första gången jag var hos min hudläkare och fick Roaccutan utskrivet. Då frågade jag henne om min hud skulle vara förbättrad tills skolan började, en månad framåt. Då sa hon att det var mycket möjligt. EN MÅNAD. När jag började skolan var min hy sämre och finnigare än den varit under hela mitt liv i princip.
Visst man kan titta bak på den tiden som varit hittils. Tappat hår, smärta i ryggen, narriga läpppar, finnarna, rödheten i ansiktet... ja allt, utan någon större förbättring. Inget har varit kul. Mitt liv har inte varit på topp direkt. Men det är endå så värt det. Det är värt det för att jag kommer bli bra i ansiktet, förr eller senare.
Sen är jag världens mest envisa person, jag tänker inte låta de här bölderna styra mitt liv!
Jag längtar tills den dagen då mitt inlägg här i bloggen börjar såhär:
"Min hy är så himla fin nu. Har inte haft en finne på snart en månad. Ärren börjar blekna och jag behöver inte ens bära smink längre! LYCKA"
LÄNGTAR!
Kommentarer
Trackback
