kampen mot akne

Allt flyter fortfarande på bra med behandlingen! Fundrar på att lägga ut bilder snart igen, fredag kanske?

Jag tänkte på en sak.
När jag började blogga här hade jag i princip inget liv. Som det står här uppe i bloggen:
"...i hopp om att bli fri från aknen och få mitt liv tillbaka". Men i takt med att aknen har börjat försinna har jag faktiskt också börjat få mitt liv tillbaka.
Aknen drog verkligen ner mitt självförtroende i botten. Jag kände aldrig att jag dög, jag var aldrig snygg eller vacker bara finnig och ful. Jag ville inte visa mig för någon, vilket resulterade i att jag isolerade mig själv. Visst, jag var med min underbara stora familj och ibland med mina absolut närmsta vänner. (inte alls lika ofta som förut dock)

Det var veckan innan jag skulle till hudläkaren som det var värst. Då låg jag bokstavligt talat BARA i sängen. Jag var nog deprimerad där ett tag. Solen sken utanför mitt fönster medans jag låg i sängen och kollade på TV och drömde om ett bättre liv, utan akne. Det var hemskt.

Idag är allt så annorlunda. Jag är med alla mina vänner och kan faktiskt imellanåt känna mig lite snygg. För visst är det ett fint ansikte som har gömt sig bakom alla dessa finnar. Även om inte allt är borta så är det inte så att jag får en ångestattack varje gång jag kollar mig i spegeln, långt ifrån.

Jag tror absolut inte att man ska gå in i denna Roaccutan behandling i tron om att livet kommer bli bra bara för att aknen försvinner. Då blir man bara besviken. För så är det inte. Livet är fortfarande inte alltid lätt, och det kommer alltid dyka upp nya saker som är jobbiga. Om inte ännu jobbigare. För visst finns det värre saker än att ha massa röda sår och bölder i ansiktet?
Det är bara en sak mindre att oroa sig över.