Bildbevis innan roaccutan! Varning för känsliga läsare!!
Bilderna är tagna dagen innan jag fick roaccutan utskrivet.
Höger kind: 
Vänster kind:
Området runt munnen:
Andra sidan av munnen: 
Tänkte lägga in bilder på hur jag ser ut i ansiktet nu, men det är pretty much the same. Eller värre kanske. Vet inte, blir bara helt deprimerad när jag kollar på dessa bilder!
Måste bara påpeka att bilderna är tagna på en riktigt dålig huddag.
Vecka: 4 Dag: 32
Ansiktet kliar som sjutton! Vill bara ta båda händerna och klia och knåda hela facet men det kan jag inte, då kommer jag få sår överallt. För de envisa jävla finnarna är kvar. Pannan, båda kinderna (inte under ögonen, utan mer på sidorna.) och hakan är.. ja inte vackra.
På onsdag ska jag till min hudläkare. Antar att jag ska dubbla dosen, om blodproverna blir godkända. Hoppas med allt jag har att det ska bli bättre direkt då, att jag slipper fler jäkla uppblossningar.
vecka: 3 Dag: 26
Nu har jag ätit Roaccutan i snart fyra veckor, eller jag är i början av vecka fyra.
I den lilla boken jag fick av min hudläkare där det står om Roaccutan står det att efter vecka 6 kommer man börja se stora förbättringar och att det bara ska fortsätta att bli bättre efter det.
Nu börjar jag se hur den här uppblossning som har varit börjar lägga sig lite.
Kollar jag mig i spegeln, är jag väldigt torr på hakan och även några finnar (hur nu de kan överleva i denna öknen!?) Röda märken efter gamla finnar och några finnar i pannan och på båda kinderna. Den högra kiden eller den värsta kinden som den också kallas börjar se riktigt bra ut faktiskt.
Det jobbigaste och fulaste idag är att jag har en finne på läppen! Ja tro det eller ej. Men högst upp på överläppen sitter en gul lite plupp som bara väntar på att klämmas. Vet att man inte ska klämma, men för den här gör jag ett undantag. Ont gör den också. Ser typ ut som herpes eller något. Weird.
Vecka: 3 Dag: 25
Läääääääääängtar tills det börjar bli bättre.
Under huden är det liksom som små finnar. Om man klämmer kommer det ut som lite var eller talg eller vad det nu är. Sånna har jag i HELA ansiktet. Har alltid haft det, men inte såhär mycket. Är rädd att allt det här ska ut i form av finnar. Då kommer det ta lång tid innan allt är borta. Ska höra med min hudläkare vad det är för något och hur det ska försvinna nästa vecka när jag ska träffa henne! :)
Igår var jag på stan med min syster. Sminkade mig så gott det gick innan, men det är verkligen svårt att täcka allt. Förut gick det men nu är aknen överallt så det är svårt svårt svårt. Ska bli tugnt att gå till skolan imorgon, vill inte visa mig såhär!
Håller tummarna att aknen ska börja ge med sig snarast! GO ROACCUTAN!
Roaccutan
Så nu har jag alltså ätit Roaccutan i 3 veckor och 24 dagar.
De biverkningar jag har märkt hitils är att jag har fått extremt torra läppar och att min rygg gör väldigt ont. Är lite torrare i ansiktet också.
Aknen är kvar i samma skick som när jag började äta medicinen om inte värre.
Jag vill fortfarande inte träffa min vänner. Det funkar rätt så bra nu när jag har sommarlov, alla tror att jag är sjuk. Men på måndag börjar skolan. Då måste jag träffa folk, visa min finniga hy. Ska göra mitt bästa för att sminka över skiten.
Känner hur mitt själfötroende verkligen ligger i botten nu. Hur ska detta gå?
Akne är så mycket mer än ett par röda prickar
Jag är en vanlig tjej som är 17 år gammal. Den här bloggen kommer handla om min kamp mot akne.
Jag tror det hela började i slutet av 7an på högstadiet. Fick en finne då och då, men det var inget jag direkt led av. Men det vart värre. Finnarna tog över min högra kind och jag började sminka mig väldigt mycket för att täcka den röda bulliga huden.
Jag började testa olika preparat mot akne, allt från apoteket till dyra märken på NK. Började även använda mineralsmink. Inget hjälpte och aknen bara spred sig.
När jag började 9an hade aknen spridigt sig över rygg och bröst. Jag fick nog och tillslut gick jag till min skolsköterska och hon bokade en tid till mig hos skolläkaren. Skolläkaren skrev direkt ut Tetrasyal till mig. (Tetralysal är ett receptbelagt antibiotika som minskar antalet bakterier i kroppen.) Jag vart överlycklig och trodde att nu skulle aknen äntligen försvinna. Jag skulle ta ett piller morgon och kväll och efter ett bra tag började jag se viss skillnad, dock inte det resultatet jag väntat mig.
Under den här tiden har jag umgåts med mina vänner, varit på fester, träffat killar, gjort allt jag velat och inte låtit aknen hindra mig. Jag har sminkat över det så gott det går. Många gånger har jag velat stanna hemma, bara på grund av aknen, men jag har tagit mig i kraget och skrikit "screw you!" till min spegelbild.
I början av sommarlovet mellan ettan och tvåan i gymnasiet var det som jag gav upp. Jag klarade inte av det längre. Antibotikan hjälpte inte alls, vid den här tiden proppade jag även i mig 21 vitaminb5 tabletter om dagen. INGET HJÄLPTE. Jag hade fått nog, jag orkade inte mer.
Jag skulle gå på en fest, hade ångat huden och lagt en ansiktsmask i hopp om att huden skulle bli lite bättre iallafall. Jag hade precis torkat bort ansiktsmasken och kollat mig i spegeln när min mamma kom in i rummet. Jag brast i gråt och kunde inte sluta gråta. Jag klarade inte av min spegelbild längre. Min mamma visste att jag hade problem med akne och att jag tyckte det var jobbigt, men jag tror inte att det var förän nu hon förstod alvaret i situationen.
Tiden gick och det var bara värre och värre. Jag kunde vid det här laget inte lämna hemmet, ville inte ens träffa mina bästa kompisar, ville inte att dom skulle se mig såhär. Min syster hade pratat med en kompis som lidit av acne men som blivit hjälpt av läkemedlet Roaccutan. Hon hade sagt att Roaccutan var det enda som verkligen hjälpte, med att det fanns allvarliga biverkningar och att man måste träffa en hudläkare för att få det utskrivet. Jag kände då att jag var tvungen att träffa en hudläkare, att Roaccutan var den enda utvägen ur det här helvetet.
Min mamma bokade en tid hos en läkare åt mig. Jag gick dit och hon kollade på min hy, nickade, och skickade min remiss till en hudläkare. Acnen var vid den här tiden värre än någonsin. Pannan, båda kinderna och hakan var röda och bullig med vita blåsor. Jag proppade fortfarande i mig antibiotika och vitaminb5 tabletter, utan någon framgång. Det som oroade mig nu var att det var så lång kö innan man fick komma til hudläkaren. Min läkare sa att det kunde dröja enda till oktober.
Min mamma blev såklart orolig när hon märkte att jag spenderade mitt sommarlov hemma i sängen. Min mamma är sjukskötersta så hon gick till hudkliniken på sjukhuset där hon jobbar och lämnade en remiss och förklarade att hennes dotter med acne inte lägre vill visa sig ute eller träffa sina vänner, och att om de fick någon återkallelse skulle de ringa mig direkt. Hon skickade även iväg min remiss till flera andra hudkliniker i Stockholm.
Det tog några dagar innan de ringde och sa att jag hade fått en tid om en vecka. Lyckan var total.
Den 29 Juli 2009 hade jag en tid hos en hudläkare. Jag skulle äntligen få Roaccutan utskrivet, jag skulle bli fri!
Jag fick Roaccutan utskrivet den dagen. Snart skulle min acne vara borta föralltid. Eller...?
